Som tack för visat intresse och vackert engagemang bjuder vi nu på en kavalkad av Sidled på vift-minnen. Till tonerna av The Cure, The Mamas and the Papas, The Cat Empire och Bruce Springsteen bjuds det på flams, trams och nödvändig kunskap. Så tackar Sidled för sig för den här gången. God förnöjelse!
/Sidledsredaktionen
OS är över för den här gången och Sidled förstår hur tomt det känns för er alla. Spelen i Vancouver bjöd på sanslös underhållning, både vad gäller idrottsmässiga prestationer och journalistiska insatser. Vi på Sidledsredaktionen har gjort vårt bästa för att skänka ytterligare en liten dimension till upplevelsen och hoppas att vi i varje fall på något sätt lyckats. Efter massiv bevakning av både handbolls-EM, konståknings-EM och nu senast OS, så väljer vi dock att ta en liten paus. Ett ”vi ses säkert snart igen” snarare än ett ”adjö”.
Sidled vill tacka er alla för underbart engagemang. Utan det engagemanget skulle varken OS, tv-sändningar eller Sidled existerat. Fortsätt att njuta av Kjell Kjellman, Björn Becksmo, Lotta Falkenbäck, Tommy Åström och resten av våra sportmedieprofiler. Idrott och media är den vackraste av kombinationer.
Sidled lär komma tillbaka i framtiden. Var, när och hur är ännu oklart, men håll ögonen öppna. Fram tills dess vaggar Lenander och Pileby från sida till sida, kontrar varandra med kommentatorsreferenser och drar till med ett rungande; ”Tack, bug och bock!”.
/Sidledsredaktionen
PS: Om det vill sig riktigt väl kan det dock dyka upp en liten bonusfilm till helgen…det vill ni inte missa!
Sidled har nått vägs ände. Med denna andra del i vårt summerande svep avslutar Sidled videosändningarna för den här gången. I det kanske tramsigaste programmet hittills avhandlar vi bland annat hockeyfiaskot, den svenska propagandan i längskidspåren och så dyker den gamle SVT-räven Kjell Kjellman upp när man som minst anar det. Oslagbart, helt enkelt.
De olympiska spelen i Vancouver är över, men Sidled ger inte riktigt upp. Dagen efter avslutningen är det dags att diskutera, minnas tillbaka och summera 2010-års spel. Den första delen kan ni njuta av redan nu, medan den andra dyker upp senare i eftermiddag. Vad som händer i del 1? Sidledsredaktionen minns tillbaka på skidskyttet, de alpina tävlingarna, Peter Jonsson-sporterna och curlingsuccén. Vill ni höra två Katarina Hultling-jubel? Och är ni intresserade av vem som har spelens absolut härligaste namn? Ta då en titt på ”Sidled på vift summerar del 1”!
En ny arbetsvecka står för dörren och finns det något bättre sätt att ta farväl av den gångna helgen än med ett saftigt Sidled på vift? I nattens sändning bjuds det på tankar om Johan Olssons femmilsbrons, referat från en spännande badmintonmatch och tvivelaktiga imitationer av danska kommentatorsinsatser. Spännande, va?
Avsnittet spelades in precis innan Kanada avgjorde ishockeyfinalen mot USA. Sidled skickar dock ut ett grattis till hemmanationen!
Under den dryga veckan som vi har spelat in ”Sidled på vift” har det utkristalliserat sig en ”redaktionsfavorit”. Inför-programmen med spekulationer och tankar om vad som komma skall har varit roligast att spela in och kanske även givit bäst resultat. Därför känns det såklart lite vemodigt att tvingas presentera det sista ”inför-programmet” för den här gången. Det är dock ingen dålig avslutning. ”Sidled på vift” diskuterar eventuella felsägningar av Jacob Hård, familjen Norbergs sångkunskaper och Chris Härenstams dystra öde. Och så frågar vi oss vad som egentligen hände med Sidleds spelkonto…!?
Låt er dock inte luras av Pilebys ”vi ses imorgon”. Redan ikväll blir det givetvis uppföljning av ishockeyn och femmilen. Så det så. Mycket nöje!
Det är i sådana här lägen som jag brukar säga att ”oj, vad tiden går fort”. Att det känns som att OS i Vancouver nyss började. Men jag kan inte göra det. För en gång skull tycker jag att mästerskapen flytit på i ”normal” takt. Men visst hade jag önskat att det vore längre. Tomheten som började smyga sig på redan i torsdags har nu exploderat och tagit över min kropp. Hur kommer det kännas när jag vaknar upp imorgonbitti? Vad gör jag imorgonkväll? Var ska jag hitta min livsglädje? Snabbt kommer studion i Vancouver att monteras ner och innan vi vet ordet av så sitter Popsen, Krönikör Karlsson, Ola Bränholm och resten av gänget på ett slaffsigt flyg med destination Arlanda. Men de, liksom vi, får försöka förtränga de deprimerande känslorna och istället minnas tillbaka på en fantastisk idrottsresa. Det är så vi kommer lyckas gå vidare.
***
Nu sitter jag och sprider min ångest till alla er läsare där ute. Det var givetvis inte meningen. Vi har ju faktiskt ännu en OS-dag framför oss – och inte vilken OS-dag som helst. Ishockeyfinalen mellan Kanada och USA ska avgöras och så har vi ju såklart en fantastisk femmil att ta del av. Vågar man hoppas på en drömavslutning av de svenska herrarna? En trippel? Eller i varje fall en dubbel? Okej, jag är beredd att ta bara en medalj. Ett brons?
***
”Käppakrig-finalen” blir ju givetvis en höjdare. Kanada mot USA på bästa sändningstid och med en hemmapublik som kommer att vara fullständigt galna. USA har i och för sig, sammantaget, imponerat mest av de båda lagen, men jag är redo att ge mig ut i stora backhoppningsbacken om Kanada får stryk ikväll. Visar Kanada upp 45 procent av det man levererade mot Ryssland så vinner de enkelt. Det enda som kan hindra är den brutala hemmapressen.
***
Masstart på en femmil? Nej, jag håller med er. Det är ett fullkomligt idiotiskt beslut. Istället för den ovissa dramatiken där det kan dyka upp åkare lite här och där som plötsligt tar över ledningen, så kommer vi nu antagligen få sitta och vänta fyra mil innan ens någon uns av drama kommer att utspela sig. ”De som bestämmer” vill locka fler tittare och tror att masstart är medicinen. Jag tror att de har fel.
***
Nattens konståkningsuppvisning var fantastisk! Vilken konst! Vilken kärlek! Vilken passion! Musiken, rörelserna, publikens entusiasm. För mig är faktiskt konståkningen de olympiska spelens absoluta höjdpunkt.
***
Ni minns väl lördagens ”Sidled på vift”? Där Pileby flaggade för ett silver för André Myhrer i herrarnas slalom? Det blev ett brons. Ikväll jagar jag revansch. Mitt OS-tips på elva svenska medaljer är bara en ”metallplatta” bort. Fixar Johan Olsson den?
***
Det känns så underbart härligt att Anders Södergren får gå in i den här femmilen utan någon som helst press. Han har sitt OS-guld redan. Med alla problem han har haft, och så går han in och åker så bra som han gjort under de här spelen..det är inget annat än bragdartat. Jag vet att det inte är särskilt realistiskt, men tänk om…tänk om Söderhamns slitvarg får avsluta sin OS-karriär med ett individuellt olympiskt guld… Inte ett öga torrt.
***
Sista dagen och fortfarande har inte Pops fixat fram svaret på varför Björn Becksmo utbrast ”Come fly with me” inför Adam Malysz sista hopp i backhoppningstävlingen. Han lovade ju att kolla upp det i torsdagens ”uppvärmning” på svt.se. Skänker du oss klarhet i dag, André? Jag tror det!
***
Bland mycket annat tar Sidled med sig en alldeles speciell låt från de olympiska spelen i Vancouver. Förra lördagen landade Sidledsredaktionen framför Melodifestivalen under några fantastiska minuter. Sedan dess har Sidled fått sin alldeles egna OS-låt. Svenska folket må ha dålig smak, men vi finns där och stöttar dig, Getty Domein! Fullkomligt genial låt.
***
Ni är många som efter den här kvällen lägger in datorn i förrådet och lämnar OS bakom er för den här gången. Men vi vill be er att vänta några dagar. Sidleds framtid är ännu oklar, men klart är att någon sorts summering i videoform kommer att levereras under måndagen eller kanske tisdagen. Och den vill ni väl inte missa?
***
Som sagt. Vi tar inte farväl ännu. Den sista OS-dagen har ju inte inletts och dagens på ”Sidled på vift” har ju inte producerats och publicerats. Vi finns med er hela vägen in i mål och lite därtill. Se nu till att ta rygg! Och förhoppningsvis får vi tillsammans fira en sista svensk medalj lite senare ikväll – håll nu tummarna.
I vargtimmen levererar Sidled ännu ett mustigt ”på vift”-avsnitt – är det inte lite härligt? Den som suttit uppe och väntat på kvällens episod kan nu se fram emot samtal om André Myhrers bronsmedalj, lag Edins curlingdebacle och den aktuella statusen i Sidleds medaljtips. Och så är den kanadensiska längdskidåkaren Sarah Renner helt oväntat med på ett hörn. God förnöjelse!
Alpin skidåkning är den största nagelbitaren av dem alla i OS. Det såg länge ut att bli en trist placering för André Myhrer, alldeles bakom de tre främsta. Men med ett mycket fint andraåk, särskilt det första partiet, förberedde han en nervkittlande avslutning för de svenska tv-tittarna. Och det räckte fram till podiet. Kan detta vara den mest oväntade svenska medaljen hittills? Trevligt är det i alla fall. Och visst unnar man Johan Ejeborg och Pernilla Wiberg en medalj till efter deras slit i målfållan i två veckor.
Det är hemskt att komma på sig själv sitta och oroa sig. Oroa sig för att OS är slut om två dagar. Hur ska livet kunna fortsätta nu? Kommer jag kunna stiga upp på måndagmorgon? Hur ska jag spendera mina kvällar? Mina nätter? Jag måste försöka förtränga min brutala ångest – det är trots allt två dagar kvar. Njuta nu – oroa sig sedan.
***
Kan inte släppa gårdagens fantastiska OS-guld. Curling må vara en idrott som dyker upp en gång var fjärde år, men det spelar ingen roll. Finalen mellan Sverige och Kanada inatt var en gastkramning utan dess like. Svenskorna var uträknade, bortspelade, tillintetgjorda, ja kalla det vad ni vill. De reste sig på nio, briljerade i extraomgången och spelade hem ett olympiskt guld till Sverige. I Kanada, mot Kanada. Så ofattbart starkt. Vid fyratiden dunkades det i golv i mitt hus. Folk slog i väggar och dova skrik hördes. Jag stod upp i soffan och gormade ikapp med Katarina Hultling, Elisabet Gustafsson och Annika Greder Duncan. Till en curlingfinal klockan 04.00 en fredagnatt.
***
Av någon anledning hoppades jag, bara lite, lite, på att de svenska skridskoherrarna skulle överraska. Men Holland blev alldeles för svåra i lagtävlingen. Det kunde inte ens suveräna Peter Anberg och Jasmin Krohn göra något åt.
***
* Gillis Grafström, konståkning, 1924 och 1928.
* Tomas Gustafson, skridskor 5 000 meter, 1984 och 1988.
* Herrstafett längdskidor 1984 och 1988. Laget var till tre fjärdedelar detsamma båda åren: Thomas Wassberg, Benny Kohlberg, Jan Ottosson och Gunde Svan vann 1984 och Ottosson, Wassberg, Svan och Torgny Mogren 1988.
Och så Lag Anette Norberg då. Där har ni de svenskar som lyckats försvara ett OS-guld. Det är nu man börjar inse hur stort gårdagens guld faktiskt är.
***
Underbara kommentarer från er läsare. Fortsätt så. Personlig favorit just nu, levererad av ”Molly”:
”Apropå Blomqvist. Det här var nån gång på 90-talet. Carola hade lite otippat en spelning på KB i Malmö. Roger var där, och även en tjej som jag kände lite grann, och hon fick mottaga följande komplimang från Roger: ”Hon är vacker, Carola. Men inte lika vacker som du!”
Jag tänker alltid på det när jag hör Roger Blomqvist.”
Det är sådan här kuriosa som får Sidled att fullständigt gå i taket.
***
Vilket legendariskt guldjubel! Man kan lita på Radiosporten.
***
Jag tippade elva medaljer inför spelen i Vancouver. Lenander sju. Vi har nio just nu. De sista dagarna av OS handlar om så mycket mer än bara idrott…
OS i Sidled 